Arbetssökande med vemod men med ett leende på läpparna.
Två veckor var det sedan jag skrev sist. Jag har faktiskt gjort en hel del sen dess. Jag hartill viss del tagit tag i mitt liv som arbetssökande och anmält mig till något som heter jobbcoach och varit på deras första möte. Efter deras möte var jag ganska nöjd och såg ganska ljust på min framtid. Men igår såg jag den som ganska mörk eller grådaskig. Några av coacherna har nämligen semester nu, vilket gör att de inte inte har lika mkt kontakt med oss som de brukar. Samtidigt som vår coachtid tickar iväg. Å andra sidan så finns det inte så många jobb ute nu under semestertid så det kanske inte spelar någon roll. Och min syn på att vara arbetssökande och vad det innebär och vad som är bra och dåligt förändras nog från dag till dag beroende på hur jag mår och på vilket humör jag är på. Idag har jag bestämt att jag ska skriva lite personliga brev men jag har inte så mkt motivation till det för jag känner mig oftast ganska okvalificerad för de jobb jag söker. Men samtidigt så är den personen som de målar upp i annonsen oftast en drömperson och därmed är kraven ganska höga och oftast får rekryteraren skära ner på kraven som de ställer på de sökande för att de märker att de har ställt för höga krav i annonsen.
Så idag ska jag i allla fall skriva personliga brev och skicka iväg några ansökningar. Sedan ska jag väl försöka att ta mod till mig och ringa till några företag och fråga om jag kan få lämna över mitt CV personligen. Enligt jobbcoacherna så är detta ett bra sätt för då visar jag att jag är intreserad samtidigt som de får ett ansikte på vem jag är och ett personligt intryck. Vilket kan leda till att jag får komma på intervju vid ett senare tillfälle. Dock tycker jag detta är väldigt svårt för det känns som om jag tränger mig på. Å andra sidan är det väl som min coach säger, jag ska inte be om ursäkt för att jag är intresserad av att få ett jobb eller för att jag är villig att arbeta. Men jag är inte van vid att prata om mig själv och jag tycker det är väldigt jobbigt att försöka sälja mig själv. Nåja, jag får väl försöka och ta en bit i taget. Först personliga brev, sedan telefonsamtal.
Förra fredagen åkte jag iväg till min pojkvän, riktigt skönt att komma iväg och vi gjorde väl inte något märkvärdigt utan bara träffade lite kompisar och umgicks med dem. Dock gjorde vi tabben att hyra en film som vara betydligt längre än vad vi trodde att den skulle vara. Det visade sig att filmen vi hyrde inte alls var en film utan en miniserie som vara 5.50 h lång. Men den var bra och värd att titta på. Det var också den här veckan som jag bröt mitt löfte att inte äta godis. På söndagen så åt vi faktiskt godis till filmen men jag känner mig ändå nöjd för jag vet att jag kan hålla uppe med godisätandet och det var inte alls svårt bara man hade bestämt sig. Jag höll mig ändå i två veckor, vilket är bra för att vara mig.
Därefter hälsade vi på hans föräldrar i någon dag och senare under förra veckan åkte vi ner hit. Under veckans gång gjorde vi en del utflykter och hade det allmänt mysigt och vissa dagar gjorde vi ingenting utan bara låg och läste bok. I helgen var det Tosia bonnadagen så då var vi där och spatserade lite.
Sammanfattningsvis har det varit två bra veckor och jag har haft det riktigt bra. Tråkigt att han har åkt hem men ibland måste man väl vara ifrån varandra när vi umgås så intensivt. Men jag saknar honom redan... Nu får jag väl ta tag i mina uppgifter som jag skulle utföra idag. Dock våndas jag för de samtal som jag måste/borde ringa. Det är ju inte så farligt egentligen och jag ska ju inte be om ursäkt för att jag vill ha ett jobb. På telefonen kan de ju inte se mig så får jag ett nej så får jag det. Det är ju inte hela världen och jag tror inte världen går under för ett nej och inte två eller fler för den delen heller. Det är bara att kämpa på och om de säger nej så är det ju bara att skicka in ansökan som vanligt. Och om jag tycker att det var så hemskt efteråt så får jag väl pigga upp mig själv med att tänka tillbaka på mina bra dagar som jag har haft de här två veckorna. Hur som helst, det ordnar sig på ett eller annat sätt.
Så idag ska jag i allla fall skriva personliga brev och skicka iväg några ansökningar. Sedan ska jag väl försöka att ta mod till mig och ringa till några företag och fråga om jag kan få lämna över mitt CV personligen. Enligt jobbcoacherna så är detta ett bra sätt för då visar jag att jag är intreserad samtidigt som de får ett ansikte på vem jag är och ett personligt intryck. Vilket kan leda till att jag får komma på intervju vid ett senare tillfälle. Dock tycker jag detta är väldigt svårt för det känns som om jag tränger mig på. Å andra sidan är det väl som min coach säger, jag ska inte be om ursäkt för att jag är intresserad av att få ett jobb eller för att jag är villig att arbeta. Men jag är inte van vid att prata om mig själv och jag tycker det är väldigt jobbigt att försöka sälja mig själv. Nåja, jag får väl försöka och ta en bit i taget. Först personliga brev, sedan telefonsamtal.
Förra fredagen åkte jag iväg till min pojkvän, riktigt skönt att komma iväg och vi gjorde väl inte något märkvärdigt utan bara träffade lite kompisar och umgicks med dem. Dock gjorde vi tabben att hyra en film som vara betydligt längre än vad vi trodde att den skulle vara. Det visade sig att filmen vi hyrde inte alls var en film utan en miniserie som vara 5.50 h lång. Men den var bra och värd att titta på. Det var också den här veckan som jag bröt mitt löfte att inte äta godis. På söndagen så åt vi faktiskt godis till filmen men jag känner mig ändå nöjd för jag vet att jag kan hålla uppe med godisätandet och det var inte alls svårt bara man hade bestämt sig. Jag höll mig ändå i två veckor, vilket är bra för att vara mig.
Därefter hälsade vi på hans föräldrar i någon dag och senare under förra veckan åkte vi ner hit. Under veckans gång gjorde vi en del utflykter och hade det allmänt mysigt och vissa dagar gjorde vi ingenting utan bara låg och läste bok. I helgen var det Tosia bonnadagen så då var vi där och spatserade lite.
Sammanfattningsvis har det varit två bra veckor och jag har haft det riktigt bra. Tråkigt att han har åkt hem men ibland måste man väl vara ifrån varandra när vi umgås så intensivt. Men jag saknar honom redan... Nu får jag väl ta tag i mina uppgifter som jag skulle utföra idag. Dock våndas jag för de samtal som jag måste/borde ringa. Det är ju inte så farligt egentligen och jag ska ju inte be om ursäkt för att jag vill ha ett jobb. På telefonen kan de ju inte se mig så får jag ett nej så får jag det. Det är ju inte hela världen och jag tror inte världen går under för ett nej och inte två eller fler för den delen heller. Det är bara att kämpa på och om de säger nej så är det ju bara att skicka in ansökan som vanligt. Och om jag tycker att det var så hemskt efteråt så får jag väl pigga upp mig själv med att tänka tillbaka på mina bra dagar som jag har haft de här två veckorna. Hur som helst, det ordnar sig på ett eller annat sätt.
Kommentarer
Trackback
