Ibland går tiden sakta, ibland fort, idag...sakta...
Men hjälp av rubriken så vet ni nog redan av mitt inlägg kommer att handla om.. Just det, tiden! Jag tycker att jag gör saker för att fördriva tiden men det tar inte så lång tid i alla fall. Idag på morgonen gick jag min dagliga morgonpromenad, gjorde i ordning mig, åt frukost, läste tidningen till halv elva, elva. Sedan bestämde jag mig för att baka lite, efter det åt jag lunch. Efter lunch surfade jag lite på internet, kollade upp lite saker och sedan sökte jag lite jobb och skickade in en fråga till arbetsförmedlingen. Jag gjorde även upp min budget för hösten för att se hur mkt/lite pengar jag har att röra mig med och för att få allting att gå ihop. Sedan var det middag och efter middagen hjälpte jag min mamma att städa lite och sedan gick jag till biblioteket för att låna en bok. Efter det återgick jag till datorn för att uträtta något ärende som jag hade missat under eftermiddagen.
Trots allt så känns det som om jag har gjort en hel del men ändå är klockan bara 19.00. Jag är inte van vid det här. Innan hade jag en massa att pyssla med. Jag hade mat och disk på kvällen sedan surfade jag lite, pratade med kompisar, tränade, pluggade lite innan det var dags för tv. Nu känns eftermiddagarna och kvällarna som evigheter om jag inte har träning på kvällen, vilket jag inte har varje kväll. Känslan uppstår då jag inte har de sysslor som jag hade innan när jag bodde själv. Egen träning har jag någon gång i veckan men denna träning kan jag ju utföra när jag vill då jag inte har så mkt att göra på eftermiddagen heller. Nä, jag längtar verkligen tills jag få börja min praktik. Då har jag ju en hel del att göra på dagarna. Då blir det mer att göra på kvällarna fast många av sysslorna är ju inga måsten... Så för mig blir det som något positivt.
Å andra sidan så kan jag bli lite nojjig över att min träning kan bli lidande nu när jag ska börja praktisera. Inte så att jag tränar så mkt under en vecka utan det blir två fotbollsträningar, en eller två egen träningar ut över det eller ibland ingen alls, beror på hur jag känner. Och sedan mina morgonpromenader varje dag. Under praktiken så kommer jag ju inte ha möjlighet att ta morgonpromenader för då måste jag ju gå upp jättetidigt, men jag kan ju ta morgonpromenad på helgen, det är alltid bättre än inget. Jag vet inte hur det kommer att bli med fotbollsträningarna för säsongen är snart slut. Vi kommer väl att ha ett litet uppehåll men sedan börjar ju vinterträningen. Sedan kan det ju bli lite si och så med min egna träning. Å andra sidan kanske jag känner att jag har mer tid till träning eller känner mig mer motiverad för att jag har fått en struktur på dagarna och att jag inte är lika "orkeslös" och uttråkad som nu. Ja vi får väl se hur det blir. Jag fundera på att börja simma, det hade varit skönt, det är ganska tråkigt men samtidigt skönt. Behöver inte göra det så länge. Ja ja vi får som sagt se... Åhh nu har jag fördrivit tiden ytterligare 20 min genom att jag har bloggat. Vad ska jag göra nu...?
Trots allt så känns det som om jag har gjort en hel del men ändå är klockan bara 19.00. Jag är inte van vid det här. Innan hade jag en massa att pyssla med. Jag hade mat och disk på kvällen sedan surfade jag lite, pratade med kompisar, tränade, pluggade lite innan det var dags för tv. Nu känns eftermiddagarna och kvällarna som evigheter om jag inte har träning på kvällen, vilket jag inte har varje kväll. Känslan uppstår då jag inte har de sysslor som jag hade innan när jag bodde själv. Egen träning har jag någon gång i veckan men denna träning kan jag ju utföra när jag vill då jag inte har så mkt att göra på eftermiddagen heller. Nä, jag längtar verkligen tills jag få börja min praktik. Då har jag ju en hel del att göra på dagarna. Då blir det mer att göra på kvällarna fast många av sysslorna är ju inga måsten... Så för mig blir det som något positivt.
Å andra sidan så kan jag bli lite nojjig över att min träning kan bli lidande nu när jag ska börja praktisera. Inte så att jag tränar så mkt under en vecka utan det blir två fotbollsträningar, en eller två egen träningar ut över det eller ibland ingen alls, beror på hur jag känner. Och sedan mina morgonpromenader varje dag. Under praktiken så kommer jag ju inte ha möjlighet att ta morgonpromenader för då måste jag ju gå upp jättetidigt, men jag kan ju ta morgonpromenad på helgen, det är alltid bättre än inget. Jag vet inte hur det kommer att bli med fotbollsträningarna för säsongen är snart slut. Vi kommer väl att ha ett litet uppehåll men sedan börjar ju vinterträningen. Sedan kan det ju bli lite si och så med min egna träning. Å andra sidan kanske jag känner att jag har mer tid till träning eller känner mig mer motiverad för att jag har fått en struktur på dagarna och att jag inte är lika "orkeslös" och uttråkad som nu. Ja vi får väl se hur det blir. Jag fundera på att börja simma, det hade varit skönt, det är ganska tråkigt men samtidigt skönt. Behöver inte göra det så länge. Ja ja vi får som sagt se... Åhh nu har jag fördrivit tiden ytterligare 20 min genom att jag har bloggat. Vad ska jag göra nu...?
Sommaren är kort, men underbar.
Jaha då var det spetember månad och sommaren gick kanonsnabb. Jag har gjort en massa saker och en helt underbara sommar den bästa på länge faktiskt. Jag har mått jättebra och det var länge sedan jag mådde så bra. Har gjort en del saker av de som jag sa att jag skulle göra och en del hann jag inte med eller glömde bort. Mkt har hänt och det är dags för en del omställningar, en del saker är roliga och andra är mindre roliga.
Min älskade pojkvän har flyttat till en ny lägenhet som är mindre än den förra men ändå helt ok. Har bara varit där en gång än så länge så jag vågar inte säga så mkt. Min ena syster är gravid och om allt går som det ska, vilket jag hoppas, så blir jag moster i mars nästa år. Min andra syster å andra sidan har råkat ut för en del tråkigheter och kämpar för att acceptera sin "ensamhet" och sitt civilstånd som singel, då hon inte länger är sambo. Det som händer nu närmast i tiden är att jag ska praktisera på Planavdelningen på kommunen och meningen är att jag ska börja den 1 oktober och vara där i 3 månader. Det ska blir riktigt roligt men samtidigt är jag jättenervös. Men det kommer nog att bra, jag tycker verkligen att det ska bli jätteroligt och kommer verkligen att engagera mig till 100% och givetvis göra mitt bästa. GO Egreth! ;)
Om jag bara hade varit 2 år äldre....
För några dagar sedan såg jag ett ljus i tunnlen när min jobbcoach började prata om PKU-praktik som stod för praktisk kompetensutveckling. Praktik på tre månader som helst skulle leda till en tillsvidare anställning. Jag blev riktigt motiverad och kännde att detta kunne vara en bra grej. Vi pratade även om att om jag ville utföra praktiken på annan ort så kunde de kanske till och med ordna pendlingsbidrag.
Dock varade min motivation inte länge. Idag läste jag in mig på en del saker via arbetsförmedlingen och blev riktigt besviken och ganska kränkt av vad som stod där. Besviken på att jag inte alls kunde få PKU eller pendlingsbidrag eftersom jag inte var fylld 25 och för att jag för att jag skulle få 134 kr om dagen vilket motsvarade 670 kr i veckan och 2680 kr i månaden. Jag vet inte hur jag ska förklara men jag kände mig lite besviken på systemet då jag flyttade hemifrån när jag hade tagit studenten och valde att utbilda mig på högre nivå, jag studerade även utomlands en termin för att vidga min erfarenhet. Men eftersom jag är under 25 så räknas jag till de ungdomar som är mellan 18-24 och det spelar ingen roll vad jag har gjort de senaste 4 åren eller om jag har högre utbildning eller inte.
Jag blir kränkt på så sett att jag inte längre kan ta hand om mig själv. Jag har bott hemifrån i 4 år, tagit hand om mig själv och har lyckats klara mig bra på de studiemedel och studielån som jag har fått. Jag valde även att studera utomlands en termin för att jag skulle utvecklas mer som person. Men nu när jag är arbetssökande har jag ingen möjlighet att klara mig själv utan jag måste flytta hem till mina föräldra för att kunna få allt att gå ihop. Jag hade hoppats på att om jag kunde få en praktik så kan jag kunde göra den på annan ort där min pojkvän bor eller att jag kunde skaffa mig ett eget igen och klara mig själv, men så är inte fallet...
Jag vet inte om ni förstår hur jag känner och hur jag tänker men det är svårt för mig att förklara för alla tankar far runt i huvudet och jag är mäkta besviken och arg över hur systemt fungerar.
Dock varade min motivation inte länge. Idag läste jag in mig på en del saker via arbetsförmedlingen och blev riktigt besviken och ganska kränkt av vad som stod där. Besviken på att jag inte alls kunde få PKU eller pendlingsbidrag eftersom jag inte var fylld 25 och för att jag för att jag skulle få 134 kr om dagen vilket motsvarade 670 kr i veckan och 2680 kr i månaden. Jag vet inte hur jag ska förklara men jag kände mig lite besviken på systemet då jag flyttade hemifrån när jag hade tagit studenten och valde att utbilda mig på högre nivå, jag studerade även utomlands en termin för att vidga min erfarenhet. Men eftersom jag är under 25 så räknas jag till de ungdomar som är mellan 18-24 och det spelar ingen roll vad jag har gjort de senaste 4 åren eller om jag har högre utbildning eller inte.
Jag blir kränkt på så sett att jag inte längre kan ta hand om mig själv. Jag har bott hemifrån i 4 år, tagit hand om mig själv och har lyckats klara mig bra på de studiemedel och studielån som jag har fått. Jag valde även att studera utomlands en termin för att jag skulle utvecklas mer som person. Men nu när jag är arbetssökande har jag ingen möjlighet att klara mig själv utan jag måste flytta hem till mina föräldra för att kunna få allt att gå ihop. Jag hade hoppats på att om jag kunde få en praktik så kan jag kunde göra den på annan ort där min pojkvän bor eller att jag kunde skaffa mig ett eget igen och klara mig själv, men så är inte fallet...
Jag vet inte om ni förstår hur jag känner och hur jag tänker men det är svårt för mig att förklara för alla tankar far runt i huvudet och jag är mäkta besviken och arg över hur systemt fungerar.
Arbetssökande med vemod men med ett leende på läpparna.
Två veckor var det sedan jag skrev sist. Jag har faktiskt gjort en hel del sen dess. Jag hartill viss del tagit tag i mitt liv som arbetssökande och anmält mig till något som heter jobbcoach och varit på deras första möte. Efter deras möte var jag ganska nöjd och såg ganska ljust på min framtid. Men igår såg jag den som ganska mörk eller grådaskig. Några av coacherna har nämligen semester nu, vilket gör att de inte inte har lika mkt kontakt med oss som de brukar. Samtidigt som vår coachtid tickar iväg. Å andra sidan så finns det inte så många jobb ute nu under semestertid så det kanske inte spelar någon roll. Och min syn på att vara arbetssökande och vad det innebär och vad som är bra och dåligt förändras nog från dag till dag beroende på hur jag mår och på vilket humör jag är på. Idag har jag bestämt att jag ska skriva lite personliga brev men jag har inte så mkt motivation till det för jag känner mig oftast ganska okvalificerad för de jobb jag söker. Men samtidigt så är den personen som de målar upp i annonsen oftast en drömperson och därmed är kraven ganska höga och oftast får rekryteraren skära ner på kraven som de ställer på de sökande för att de märker att de har ställt för höga krav i annonsen.
Så idag ska jag i allla fall skriva personliga brev och skicka iväg några ansökningar. Sedan ska jag väl försöka att ta mod till mig och ringa till några företag och fråga om jag kan få lämna över mitt CV personligen. Enligt jobbcoacherna så är detta ett bra sätt för då visar jag att jag är intreserad samtidigt som de får ett ansikte på vem jag är och ett personligt intryck. Vilket kan leda till att jag får komma på intervju vid ett senare tillfälle. Dock tycker jag detta är väldigt svårt för det känns som om jag tränger mig på. Å andra sidan är det väl som min coach säger, jag ska inte be om ursäkt för att jag är intresserad av att få ett jobb eller för att jag är villig att arbeta. Men jag är inte van vid att prata om mig själv och jag tycker det är väldigt jobbigt att försöka sälja mig själv. Nåja, jag får väl försöka och ta en bit i taget. Först personliga brev, sedan telefonsamtal.
Förra fredagen åkte jag iväg till min pojkvän, riktigt skönt att komma iväg och vi gjorde väl inte något märkvärdigt utan bara träffade lite kompisar och umgicks med dem. Dock gjorde vi tabben att hyra en film som vara betydligt längre än vad vi trodde att den skulle vara. Det visade sig att filmen vi hyrde inte alls var en film utan en miniserie som vara 5.50 h lång. Men den var bra och värd att titta på. Det var också den här veckan som jag bröt mitt löfte att inte äta godis. På söndagen så åt vi faktiskt godis till filmen men jag känner mig ändå nöjd för jag vet att jag kan hålla uppe med godisätandet och det var inte alls svårt bara man hade bestämt sig. Jag höll mig ändå i två veckor, vilket är bra för att vara mig.
Därefter hälsade vi på hans föräldrar i någon dag och senare under förra veckan åkte vi ner hit. Under veckans gång gjorde vi en del utflykter och hade det allmänt mysigt och vissa dagar gjorde vi ingenting utan bara låg och läste bok. I helgen var det Tosia bonnadagen så då var vi där och spatserade lite.
Sammanfattningsvis har det varit två bra veckor och jag har haft det riktigt bra. Tråkigt att han har åkt hem men ibland måste man väl vara ifrån varandra när vi umgås så intensivt. Men jag saknar honom redan... Nu får jag väl ta tag i mina uppgifter som jag skulle utföra idag. Dock våndas jag för de samtal som jag måste/borde ringa. Det är ju inte så farligt egentligen och jag ska ju inte be om ursäkt för att jag vill ha ett jobb. På telefonen kan de ju inte se mig så får jag ett nej så får jag det. Det är ju inte hela världen och jag tror inte världen går under för ett nej och inte två eller fler för den delen heller. Det är bara att kämpa på och om de säger nej så är det ju bara att skicka in ansökan som vanligt. Och om jag tycker att det var så hemskt efteråt så får jag väl pigga upp mig själv med att tänka tillbaka på mina bra dagar som jag har haft de här två veckorna. Hur som helst, det ordnar sig på ett eller annat sätt.
Så idag ska jag i allla fall skriva personliga brev och skicka iväg några ansökningar. Sedan ska jag väl försöka att ta mod till mig och ringa till några företag och fråga om jag kan få lämna över mitt CV personligen. Enligt jobbcoacherna så är detta ett bra sätt för då visar jag att jag är intreserad samtidigt som de får ett ansikte på vem jag är och ett personligt intryck. Vilket kan leda till att jag får komma på intervju vid ett senare tillfälle. Dock tycker jag detta är väldigt svårt för det känns som om jag tränger mig på. Å andra sidan är det väl som min coach säger, jag ska inte be om ursäkt för att jag är intresserad av att få ett jobb eller för att jag är villig att arbeta. Men jag är inte van vid att prata om mig själv och jag tycker det är väldigt jobbigt att försöka sälja mig själv. Nåja, jag får väl försöka och ta en bit i taget. Först personliga brev, sedan telefonsamtal.
Förra fredagen åkte jag iväg till min pojkvän, riktigt skönt att komma iväg och vi gjorde väl inte något märkvärdigt utan bara träffade lite kompisar och umgicks med dem. Dock gjorde vi tabben att hyra en film som vara betydligt längre än vad vi trodde att den skulle vara. Det visade sig att filmen vi hyrde inte alls var en film utan en miniserie som vara 5.50 h lång. Men den var bra och värd att titta på. Det var också den här veckan som jag bröt mitt löfte att inte äta godis. På söndagen så åt vi faktiskt godis till filmen men jag känner mig ändå nöjd för jag vet att jag kan hålla uppe med godisätandet och det var inte alls svårt bara man hade bestämt sig. Jag höll mig ändå i två veckor, vilket är bra för att vara mig.
Därefter hälsade vi på hans föräldrar i någon dag och senare under förra veckan åkte vi ner hit. Under veckans gång gjorde vi en del utflykter och hade det allmänt mysigt och vissa dagar gjorde vi ingenting utan bara låg och läste bok. I helgen var det Tosia bonnadagen så då var vi där och spatserade lite.
Sammanfattningsvis har det varit två bra veckor och jag har haft det riktigt bra. Tråkigt att han har åkt hem men ibland måste man väl vara ifrån varandra när vi umgås så intensivt. Men jag saknar honom redan... Nu får jag väl ta tag i mina uppgifter som jag skulle utföra idag. Dock våndas jag för de samtal som jag måste/borde ringa. Det är ju inte så farligt egentligen och jag ska ju inte be om ursäkt för att jag vill ha ett jobb. På telefonen kan de ju inte se mig så får jag ett nej så får jag det. Det är ju inte hela världen och jag tror inte världen går under för ett nej och inte två eller fler för den delen heller. Det är bara att kämpa på och om de säger nej så är det ju bara att skicka in ansökan som vanligt. Och om jag tycker att det var så hemskt efteråt så får jag väl pigga upp mig själv med att tänka tillbaka på mina bra dagar som jag har haft de här två veckorna. Hur som helst, det ordnar sig på ett eller annat sätt.
Omotiverad, en dag som denna...
Idag känner jag mig lite omotiverad... Jag vet inte riktigt var jag ska hitta jobben och vilka jobb jag ska söka. Problemet är väl egentligen att jag vill så gärna jobba inom området som jag är intresserad av dvs, geografi, planering, trafik, natur och miljö och jag vet inte riktigt var jag ska hitta jobben eller vad jag ska söka efter. Och svårigheten eller jobbdjunglen gör mig lite omotiverad. Samtidigt så letar jag och funderar över andra jobb som jag kan tänka mig men det känns så dumt att söka ett jobb som jag endast är lite intresserad av eller ett som jag kan tänka mig under en kort period eller ett tag för samtidigt så har jag inga visioner om att stanna inom yrket en längre tid för min vision, dröm och mitt mål är att jobba inom mitt intresseområde. Samtidigt så känns det som om att jag glider ifrån min utbildning om jag tar ett annat jobb som inte är kopplat till utbildningen.
Detta är väl inte det ända som gör mig omotiverad, igår hade jag planer på att sola i fm, men det var ganska molingt och blåsigt idag så det gick i stöpet, därmed visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med dagen. Jag bestämde mig för att söka lite jobb vilket jag inte var riktigt hågad för. Eftersom jag inte var så motiverad till det så blev jag mindre motiverad när jag såg att det inte fanns så många intressanta jobb att söka. Tror jag ska ringa till min handledare eller mentor och fråga honom lite saker, både om det ena och det andra, så kanske saker och ting blir lite klarare om allt och ingenting. Hade varit så himla roligt att få jobba lite. Jag vill så gärna så jag ska verkligen försöka och göra mitt bästa. Jag brukar vara bra på att göra mitt bästa men när jag inte riktigt vet hur jag ska gå till väga blir det lätt att jag blir nedstämd och omotiverad. Men jag ska göra mitt bästa. Heja mig! :)
Detta är väl inte det ända som gör mig omotiverad, igår hade jag planer på att sola i fm, men det var ganska molingt och blåsigt idag så det gick i stöpet, därmed visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med dagen. Jag bestämde mig för att söka lite jobb vilket jag inte var riktigt hågad för. Eftersom jag inte var så motiverad till det så blev jag mindre motiverad när jag såg att det inte fanns så många intressanta jobb att söka. Tror jag ska ringa till min handledare eller mentor och fråga honom lite saker, både om det ena och det andra, så kanske saker och ting blir lite klarare om allt och ingenting. Hade varit så himla roligt att få jobba lite. Jag vill så gärna så jag ska verkligen försöka och göra mitt bästa. Jag brukar vara bra på att göra mitt bästa men när jag inte riktigt vet hur jag ska gå till väga blir det lätt att jag blir nedstämd och omotiverad. Men jag ska göra mitt bästa. Heja mig! :)
Sommar, sommar, sommar...
Efter en härlig vecka i L-köping så är jag "hemma" igen. Håller på att packa för fullt för i kväll bär det av till mina föräldrar i Blekinge. Tanken är väl att det ska bli mitt hem i sommar. Ska bli jätteskönt men samtidigt har jag en känsla som gnager mig. Jag vill verkligen få ro i sommar och njuta av den. Jag har en känsla av att jag kommer att bli uttråkad och frustread över att jag inte har något att göra och för att jag är arbetslös och inte får något jobb.
Efter att ha delat mina tankar med Mia-Marika så gav hon mig råd att aktivera mig i sommar och göra saker som jag inte brukar och utmana mig själv och det ska jag. :)
En sak som jag vet att jag ska göra i sommar är att åka till Kolmårdens djurpark och det ser jag verkligen fram emot.
Jag ska också ta långa promenader och ett mål är att ta en vandringsdag, antingen hemma hos mamma och pappa eller i vår sommarstuga, det lutar nog mot sommarstugan, det är mkt finare där men dock mkt mer mygg och flugor som bitts, vi kallar dem, blinknaggar. Kanske att jag tar två promenader, en med mig själv och en med min systers pojkväns hund, det hade varit roligt.
Böcker, jag älskar att läsa böcker så jag ska läsa några böcker som jag har velat läsa länge. Bland annat några nya eller nya för mig, från Åke Edwardson, men också Go morra och svensk maffia. Jag vet också att min mamma har några i bokhyllan som jag kan tänka mig. Biblioteket kommer få besök av mig i alla fall. :)
Jag ska också försöka att få vara med pappa när han bygger och ändrar i sommarstugan. Dock kan detta vara lite svårt för jag förstår inte alltid vad han ska göra, särskillt när han tänker länge och inte säger allt eller förklarar. Detta blir nog extra påfrestande för oss båda när jag är uttråkad och vill göra något och inte har tid att vänta tills han har tänkt.
Jag vill också åka till havet, en dag, varje sommar brukar jag vara vid havet med min syster. Det är alltid trevligt. Jag vill också åka till Sölvesborg för där finns en jättefin sandstrand, vi var alltid där någon gång varje sommar när jag var liten.
En av de viktigaste sakerna jag ska göra är att fixa mitt album som jag fick av min äldsta syster i julklapp. Så jag har börjat med att sortera mina bilder från min tid när jag bodde på Island. Det är riktigt många foton och jag har suttit några timmar men jag har inte ens kommit halvvägs.
Det här var väl några mål som jag har med sommaren men detta är inga mål som är måsten utan mer som förslag. Så att jag vet vad jag kan göra i sommar. En annan sak som jag också ska göra är att motionera. Jag fundera på att spela lite mer fotboll men jag ska börja springa mer också det är väl det enda riktiga målet som jag har i sommar plus att jag ska försöka att undvika godis. Jag har klarat en vecka nu. :) En annan sak är att nu när jag kommer hem till mina föräldrar så ska jag begränsa mitt kakintag för de fikar två gånger idag och för att hjälpa mig själv så ska jag försöka att hålla på mina egna rutiner. T.ex. fukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag.
Ja det här blir nog en bra sommar till slut. Nu ska jag fortsätta att packa.
Ha det så bra!
Ordet snart...
Jag börjar undrar vad ordet snart innebär. Jag ringde och frågade min pojkvän när han skulle komma hem. Han slutar sitt jobb kl 12 och klockan var då 12.40. Han sa att han skulle komma hem snart eller att han var snart färdig och skulle snart åka hem. Nu 40 min senare har han fortfarande inte kommit hem.
Saken är inte den att han är sen eller att han får jobba över. Jag bryr mig inte så jättemkt, men jag kan ju erkänna att jag är lite hungrig... Utan inlägget handlar om ordet snart och dess innebörd och att den här tanken kom upp i och med händelsen ovan. För mig handlar snart om en kort tid dvs runt 10-15 min inte 40 min. Samtidigt så tror jag att ordet snarts innebörd varierar ganska kraftigt beroende vilken person som använder ordet. Det är väl så att vissa ord betyder olika i olika sammanhang och det är inget vi kan göra något åt. Men ju mer man umgås med en person dessto mer lär man känna den och då vet man även vad orden betyder och hur stor vikt man ska lägga på ett utlåtande.
Haha! Vilka konstiga saker man kan kan komma på ibland och som man kan sitta och fundera över. Nu ska jag nog börja laga mat för nu ringde han och sa att han var på väg hem och att "vi syns snart!" ;)
Ha det bra!
Saken är inte den att han är sen eller att han får jobba över. Jag bryr mig inte så jättemkt, men jag kan ju erkänna att jag är lite hungrig... Utan inlägget handlar om ordet snart och dess innebörd och att den här tanken kom upp i och med händelsen ovan. För mig handlar snart om en kort tid dvs runt 10-15 min inte 40 min. Samtidigt så tror jag att ordet snarts innebörd varierar ganska kraftigt beroende vilken person som använder ordet. Det är väl så att vissa ord betyder olika i olika sammanhang och det är inget vi kan göra något åt. Men ju mer man umgås med en person dessto mer lär man känna den och då vet man även vad orden betyder och hur stor vikt man ska lägga på ett utlåtande.
Haha! Vilka konstiga saker man kan kan komma på ibland och som man kan sitta och fundera över. Nu ska jag nog börja laga mat för nu ringde han och sa att han var på väg hem och att "vi syns snart!" ;)
Ha det bra!
Äventyr... som inte var så mkt äventyr bara åkande...
Dagen började kl kvart över sex när klockan ringde... Vi gick upp och gjorde oss i ordning, åt frukost, idag blev det havregrynsgröt och macka. Han åkte till sitt jobb och jag plockade ner de sista sakerna i väskan. Klockan halv åtta gick jag mot bussen som skulle ta mig till Stockholm. Största delen av resan sov jag, nästa byte gjorde jag på centralstationen och efter min lunch fortsatte jag med tåg mot Gävle. Tåget skulle ta mig till den intervju som jag hade blivit kallad till i Gävle. Men för vad? Jo, en GIS-utbildning på Folkuniversitetet i Gävle. I utbuldingen får man givetvis lära sig att arbeta med Gis och i utbildningen ingår även 14 veckors praktik uppdelade på tre tillfällen. Efter utbildningen kan man sedan kalla sig för avancerad användare av Geografiska Informationssystem.
Givetvis så var tåget en halvtimme försenat, vilket medförde att jag kom försent till min intervju på Folkuniversitetet. Jag anlände till Gävle kl 13.30, dvs samma tid som jag skulle infinna mig på skolan. Samtidigt som jag skulle gå av tåget, får jag ett samtal från universitet som undrar var jag var. Jag förklarade som det va och förklarade att jag hade försökt att nå dem utan resultat och bad så hemskt mkt om ursäkt. Som tur väl var, så ordnade det sig och min intervju gick som det var tänkt. En lugn och avslappnad intervju som också var en väldig trevlig sådan. Jag fick också beskedet att jag låg väldigt bra till i utlagningen, utan att han sa för mkt. Vilket låter väldigt positivt. Efter fyra timmar på tåget är jag nu tillbaka igen och ganska trött. Det som är mindre roligt är att jag kommer sova ensam ikväll och att det bara är skit på tv ikväll.
Vad gäller mitt godisätande så har jag snart klarat två dagar. Dock blev det rester av tårtan sen i söndags, igår och två drömmar idag till mitt te efter middagen. Aj aj! Men men! Bättre än inget och jag lovar att bättra mig. Det bästa är att det står en godispåset i skafferiet som till hör han som inte är hemma och jag har INTE rört den! :)
Ha det bra!
Givetvis så var tåget en halvtimme försenat, vilket medförde att jag kom försent till min intervju på Folkuniversitetet. Jag anlände till Gävle kl 13.30, dvs samma tid som jag skulle infinna mig på skolan. Samtidigt som jag skulle gå av tåget, får jag ett samtal från universitet som undrar var jag var. Jag förklarade som det va och förklarade att jag hade försökt att nå dem utan resultat och bad så hemskt mkt om ursäkt. Som tur väl var, så ordnade det sig och min intervju gick som det var tänkt. En lugn och avslappnad intervju som också var en väldig trevlig sådan. Jag fick också beskedet att jag låg väldigt bra till i utlagningen, utan att han sa för mkt. Vilket låter väldigt positivt. Efter fyra timmar på tåget är jag nu tillbaka igen och ganska trött. Det som är mindre roligt är att jag kommer sova ensam ikväll och att det bara är skit på tv ikväll.
Vad gäller mitt godisätande så har jag snart klarat två dagar. Dock blev det rester av tårtan sen i söndags, igår och två drömmar idag till mitt te efter middagen. Aj aj! Men men! Bättre än inget och jag lovar att bättra mig. Det bästa är att det står en godispåset i skafferiet som till hör han som inte är hemma och jag har INTE rört den! :)
Ha det bra!
Första dagen på mitt nya liv!
Idag är det måndag och är första dagen i mitt nya liv. Jag har slutat skolan, skickat in min uppsats sitter och väntar på mitt sista betyg och börjat mitt nya liv som icke student. För tillfället står dagens lunch, linssoppan, och kokar på spisen. Jag har sökt två jobb idag och ringt två olika samtal, ett till ams för att kolla upp några saker och för att meddela att jag inte var i Växjö men att jag var aktivt arbetssökande på annan ort. Det andra samtalet var om ett sommarjobb eller praktik till en kontakt som jag har fått genom en bekant. Dock har detta varit ganska dött de senaste veckorna så jag ringde för att se om jag kunde liva upp de hela. Och det såg mkt ljusare ut för hon hade inte glömt bort mig, haken var bara att hennes chef inte hade varit på kontoret de senaste veckorna. Men nu såg det ljusare ut för hon skulle komma tillbaka nu i veckan. Idag är jag positiv och tycker mitt nya liv är helt oki, men eftersom jag gillar att ha allting förberett och veta vad jag ska göra så tycker jag det är lite jobbigt att inte veta hur mitt liv ser ut när hösten kommer. Särskillt när min älskade vän letar efter ny bostad. Givetvis vet jag att det inte går att förutspå framtiden men det hade varit roligt att veta om jag hade ett jobb eller inte.
Mitt nya liv innebär andra saker också men dessa har jag bestämt själv. Jag har valt att försöka att inte äta godis. Jag är världens gottegris, ibland, vilket kan ibland vara en stor last för mig. Därför ska jag försöka att äta så lite godis som möjligt. Samtidigt ska jag försöka att äta mindre sötsaker och mer grönsaker. Att äta mer grönskaer till mina måltider kommer att göra att jag inte blir lika hungrig och därmed minska mitt sötsug. Jag ska verkligen försöka göra detta, och jag vill verkligen...!!! Heja MIG och mitt nya liv!
Mitt nya liv innebär andra saker också men dessa har jag bestämt själv. Jag har valt att försöka att inte äta godis. Jag är världens gottegris, ibland, vilket kan ibland vara en stor last för mig. Därför ska jag försöka att äta så lite godis som möjligt. Samtidigt ska jag försöka att äta mindre sötsaker och mer grönsaker. Att äta mer grönskaer till mina måltider kommer att göra att jag inte blir lika hungrig och därmed minska mitt sötsug. Jag ska verkligen försöka göra detta, och jag vill verkligen...!!! Heja MIG och mitt nya liv!
Välkommen till verkligheten....?
Det var länge sedan sen sist men jag har nog ingen bra förklaring till varför jag inte har skrivit... Men kanske för att jag brukar vara dålig på det, brist på tid och brist på något roligt eller tråkigt av intresse att skriva om...
För tillfället är jag mitt ute i "ingemansland" känns det som. Idag hade jag min sista lektion, jag har nu bara ett par små saker att ändra och sedan ska jag skicka in min uppsats för slutgiltig bedömning. Jag kände mig tom när jag gick därifrån och det kändes inte så märkvärdigt. Jag vet varken om jag är glad eller ledsen. Och jag vet verkligen inte vad jag ska göra nu... Det är väl precis som texten säger när man går ut från campus under tunneln till ICA, välkommen till verkligheten.
Vad ska jag säga? Tack så mycket vad glad jag blir! Nä inte direkt, det känns vemodigt. För tillfället känns det som vilket slut på en termin som helst. Man lämnar in uppgiften, säger "Ja nu är det dags för sommar!" "Vi ses till hösten, ha det bra!" Men nu? Det blir ingen mer "höst", hösten kommer ju men inte så som jag menar... Studentlivet är slut, och det är dags att stiga in i verkligheten... Utan något sommarjobb, utan något övrigt jobb, bara med en ublinding och sig själv som man ska sälja in till olika företag. Kul, kul, kul....! Det känns som att jag snart är i verkligheten, även om jag inte har någon lust med det. Jag hade varit nöjd och belåten om jag hade haft ett jobb men nu har jag inte det så jag får fortsätta utifrån de förutsättningar jag har och ta mig framåt.
Nu när jag har skrivit av mig den mesta bitterheten och nedstämdheten så ser jag ändå lite ljust på tillvaron. Det ska bli skönt, kanske fel ord, men det skulle vara roligt att få ett jobb men jag kan inte säga att det ska bli skönt att söka jobb. Det blir nog istället en utmaning och jag ser fram emot verkligheten om jag får ett jobb. :)
Ha det bra!
För tillfället är jag mitt ute i "ingemansland" känns det som. Idag hade jag min sista lektion, jag har nu bara ett par små saker att ändra och sedan ska jag skicka in min uppsats för slutgiltig bedömning. Jag kände mig tom när jag gick därifrån och det kändes inte så märkvärdigt. Jag vet varken om jag är glad eller ledsen. Och jag vet verkligen inte vad jag ska göra nu... Det är väl precis som texten säger när man går ut från campus under tunneln till ICA, välkommen till verkligheten.
Vad ska jag säga? Tack så mycket vad glad jag blir! Nä inte direkt, det känns vemodigt. För tillfället känns det som vilket slut på en termin som helst. Man lämnar in uppgiften, säger "Ja nu är det dags för sommar!" "Vi ses till hösten, ha det bra!" Men nu? Det blir ingen mer "höst", hösten kommer ju men inte så som jag menar... Studentlivet är slut, och det är dags att stiga in i verkligheten... Utan något sommarjobb, utan något övrigt jobb, bara med en ublinding och sig själv som man ska sälja in till olika företag. Kul, kul, kul....! Det känns som att jag snart är i verkligheten, även om jag inte har någon lust med det. Jag hade varit nöjd och belåten om jag hade haft ett jobb men nu har jag inte det så jag får fortsätta utifrån de förutsättningar jag har och ta mig framåt.
Nu när jag har skrivit av mig den mesta bitterheten och nedstämdheten så ser jag ändå lite ljust på tillvaron. Det ska bli skönt, kanske fel ord, men det skulle vara roligt att få ett jobb men jag kan inte säga att det ska bli skönt att söka jobb. Det blir nog istället en utmaning och jag ser fram emot verkligheten om jag får ett jobb. :)
Ha det bra!
Tillbaka...
Det var drygt två månader sedan jag åkte hem från Island. Att komma hem var skönt men samtidigt blev saker och ting lite komplicerade men inte mer att de löste sig tids nog. Men jag märker också att allt inte är som vanligt, eller som det var när jag åkte hem fån Växjö i somras, små saker som jag inte trodde skulle påverka mig så mkt. Men det har det, och som sagt planeten slutade inte snurra när jag lämnade den.
Nu har jag nog anpassat mig så gått det går. Men det är fortfarande svårt... eller när man veckopedlar eller helgpendlar till Linköping ibland så kan det vara svårt att komma igång. Man har två liv och helgerna är det bästa som finns och när man väl ska åka hem eller när vardagen börjar så är det så svårt att börja om. Kroppen bara skriker efter det som varit, att bara få ha sällskap. Närhet...
Samtidigt så börjar sommaren och hösten hägra lång borta i horisonten.... I juni kommer jag att ta min examen och den enda frågan som jag har i mitt huvud är, vad händer sen? Jag försöker att tänka positivt och att inte vara så ängslig men när ekonomin inte ser så bra ut så är det svårt att vara positiv. Men jag ska försöka, jag ska göra allt som går för att jag ska få en bra sommar och en bra höst.
Disken och städningen väntar, så också gör tvätten.... Ha det bra!
Nu har jag nog anpassat mig så gått det går. Men det är fortfarande svårt... eller när man veckopedlar eller helgpendlar till Linköping ibland så kan det vara svårt att komma igång. Man har två liv och helgerna är det bästa som finns och när man väl ska åka hem eller när vardagen börjar så är det så svårt att börja om. Kroppen bara skriker efter det som varit, att bara få ha sällskap. Närhet...
Samtidigt så börjar sommaren och hösten hägra lång borta i horisonten.... I juni kommer jag att ta min examen och den enda frågan som jag har i mitt huvud är, vad händer sen? Jag försöker att tänka positivt och att inte vara så ängslig men när ekonomin inte ser så bra ut så är det svårt att vara positiv. Men jag ska försöka, jag ska göra allt som går för att jag ska få en bra sommar och en bra höst.
Disken och städningen väntar, så också gör tvätten.... Ha det bra!
I morgon lämnar jag mitt "hem" för att komma "hem".
Städningen är färdig, resväska är packad, handbagaget börja ta sin form, bara datorn som fattas... Den sista promenaden på stan har promenerats och den sista fikan har fikats på stan. Imorgon blir det hemfärd till Sverige igen, tvådagar innan Jul. Klockan 4.20 kommer taxin och plockar upp oss, till flygbussen som tar oss till flygplatsen. Flyget tar mig till Köpenhamn, där tåget tar vid och tar mig till Växjö.
Det känns tomt, men samtidigt ska det bli roligt att träffa min familj och mina vänner. Jag kommer nog inte fatta att jag inte kommer tillbaka förrän efter Jul, när det "vanliga" livet tar vid igen. Gud vad jag kommer att sakna alla som jag har träffat här, det har varit så roligt och jag är så glad att jag tog mitt beslut att åka. Men samtidigt känns det konstigt att komma "hem" till det som inte har vairt hemma på 4 månader, där har ju inte jorden slutat snurra för att jag lämnade planeten. Men vad hjälper det att grubbla över hur det att kommer att vara när jag kommer hem till Sverige. En kär vän här sa till mig i början när jag grubblade mkt om framtiden här i Reykjavik. " You should not think that much on the future, take it as it comes, live today and see the present time as a gift". De orden kommer jag alltid bära med mig och de har hjälpt med en hel del.
Nu är det dags att bege sig, för att träffa mina grannar en sista gång. Därefter blir det sängen för några timmar och iväg för att bege sig hemåt igen. Fyra månader kändes som en evighet när jag kom men det gick så snabbt, alldeles för snabbt...
Det känns tomt, men samtidigt ska det bli roligt att träffa min familj och mina vänner. Jag kommer nog inte fatta att jag inte kommer tillbaka förrän efter Jul, när det "vanliga" livet tar vid igen. Gud vad jag kommer att sakna alla som jag har träffat här, det har varit så roligt och jag är så glad att jag tog mitt beslut att åka. Men samtidigt känns det konstigt att komma "hem" till det som inte har vairt hemma på 4 månader, där har ju inte jorden slutat snurra för att jag lämnade planeten. Men vad hjälper det att grubbla över hur det att kommer att vara när jag kommer hem till Sverige. En kär vän här sa till mig i början när jag grubblade mkt om framtiden här i Reykjavik. " You should not think that much on the future, take it as it comes, live today and see the present time as a gift". De orden kommer jag alltid bära med mig och de har hjälpt med en hel del.
Nu är det dags att bege sig, för att träffa mina grannar en sista gång. Därefter blir det sängen för några timmar och iväg för att bege sig hemåt igen. Fyra månader kändes som en evighet när jag kom men det gick så snabbt, alldeles för snabbt...
Inte långt kvar...
Nu börjar det närmar sig och ju mer man tänker på det ju mer less blir man på andra saker. Jag kan nog inte kalla det hemlängtan men det ska bli så fruktansvärt skönt att träffa min familj. Det är de som jag saknar mest, eller som jag längtar mest efter och ett mer privat privatliv om man kan kalla det så....
I fredags gjorde jag men första och sista tenta här, det var en muntlig sådan. Den gick si så där, jag missade en fråga när jag forstod att jag hade missuppfattat den och jag blev så ställd eller nervös så jag visste inte vad jag skulle svara men jag försökte och andra frågan gick mkt bättre. Och igår fick vi reda på betyget och jag klarade kursen! =) Så Nu är jag färdig med alla min kurser och är ledig två veckor innan jag åker hem.
I fredags efter tenta följde jag med några och åkte skridskor, riktigt kul faktiskt. Vi åkte till en ishall och där fanns möjligheten att hyra skriskor för 700 ISK, och hallen var nedsläkt med discobelysning och i högtalarna spelades discomusik, så det var som discobowling, fast discoskridkor. På kvällen festade vi. På lördagen gjorde jag inte så mkt, på kvällen lagade vi mat och kollade på film och på söndagen strosade vi runt på stan och jag köpte mina första julklappar. =)
I måndags åkte jag och Moa till Västmana öarna. Vi va så "miljövänliga" så vi flög dit och jag är nog ganska glad för att vi gjorde det för det var ganska blåsigt och tillbringa 3 timmar på en båt i den blåsten hade jag nog inte velat... Det hade snöat på kvällen innan så när vi kom dit mötes vi av mörker och ett snölandskap som lyste i mörkret. Gick upp på Eldfell, eller Eldfjell, och när vi kom upp hade vi lite mellanmålspicknick. På en meter djup i vulkanen stod det att det var runt 400 grader och när vi satt på toppen så var det som att sitta i ett bilsäte med rumpvärmare, för att marken under oss var så varm, men det var trevligt. =)
Igår var jag och simmade första gången på länge, sedan på kvällen var Sabine och jag på en volcano show på kvällen, det var lite roligt eller komiskt för vi var de enda som var där. Idag har jag inte gjort så mkt, lämnat lite papper till myndigheter och sorterat lite papper här hemma. Sedan gick vi på museum idag och så och i kväll ska vi gå till Hallgrimskirkja och lyssna på orgelmusik. Imon blir det väl några museum till, kanske sitter på ett fik läser en bok skriver några kort. Har inte planerat något direkt men vi får se vad som händer.
Ha det bra! Bless bless!
I fredags gjorde jag men första och sista tenta här, det var en muntlig sådan. Den gick si så där, jag missade en fråga när jag forstod att jag hade missuppfattat den och jag blev så ställd eller nervös så jag visste inte vad jag skulle svara men jag försökte och andra frågan gick mkt bättre. Och igår fick vi reda på betyget och jag klarade kursen! =) Så Nu är jag färdig med alla min kurser och är ledig två veckor innan jag åker hem.
I fredags efter tenta följde jag med några och åkte skridskor, riktigt kul faktiskt. Vi åkte till en ishall och där fanns möjligheten att hyra skriskor för 700 ISK, och hallen var nedsläkt med discobelysning och i högtalarna spelades discomusik, så det var som discobowling, fast discoskridkor. På kvällen festade vi. På lördagen gjorde jag inte så mkt, på kvällen lagade vi mat och kollade på film och på söndagen strosade vi runt på stan och jag köpte mina första julklappar. =)
I måndags åkte jag och Moa till Västmana öarna. Vi va så "miljövänliga" så vi flög dit och jag är nog ganska glad för att vi gjorde det för det var ganska blåsigt och tillbringa 3 timmar på en båt i den blåsten hade jag nog inte velat... Det hade snöat på kvällen innan så när vi kom dit mötes vi av mörker och ett snölandskap som lyste i mörkret. Gick upp på Eldfell, eller Eldfjell, och när vi kom upp hade vi lite mellanmålspicknick. På en meter djup i vulkanen stod det att det var runt 400 grader och när vi satt på toppen så var det som att sitta i ett bilsäte med rumpvärmare, för att marken under oss var så varm, men det var trevligt. =)
Igår var jag och simmade första gången på länge, sedan på kvällen var Sabine och jag på en volcano show på kvällen, det var lite roligt eller komiskt för vi var de enda som var där. Idag har jag inte gjort så mkt, lämnat lite papper till myndigheter och sorterat lite papper här hemma. Sedan gick vi på museum idag och så och i kväll ska vi gå till Hallgrimskirkja och lyssna på orgelmusik. Imon blir det väl några museum till, kanske sitter på ett fik läser en bok skriver några kort. Har inte planerat något direkt men vi får se vad som händer.
Ha det bra! Bless bless!
Det kan kallas tentaångest eller bara trötthet...
Fy fasen... Jag är trött som bara den och inget går som det ska... Har varit på biblo hela dagen fram tills tjugo över sju. Har pluggat häcken av mig men det spelar ingen roll för jag har duddelt så mycket kvar att göra... Och jag vet faktiskt inte hur jag ska klara allt.... Men det är väl bara att sänka garden och ta slaget om det kommer... Behöver inte alltid prestera det bästa.... Nä jag tror det få gå som det går. Jag pluggar och gör mitt bästa under veckan för att hinna det jag ska, sedan gör jag mitt bästa på tentan och sedan är det bara att vara nöjd och ta jul lov. Nu är det dags att ta lite paus från plugget och göra något annat, kanske ta en promenad och sedan kanske lite tv och sedan är det nog dags att gå och lägga sig. Det ska bli skönt, hade gärna velat göra det nu men det går inte, lite för tidigt och dessutom är det andra i vår "lägenhet". Hade sett fram emot att få vara själv, men det kanske va lika bra att det är som det är annars kanske jag bara får mer tentaångest.
Jag var ju bara ärlig....
Jag var ju bara ärlig och berättade hur jag kände.
Jag borde vara lättad, nu när du vet, nu när jag har släppt min sten....
Men istället känns det lite tungt och jag är lite osäker...
Uppskattades det?
Jag ville bara vara ärlig och lätta mitt hjärta för jag känner mig bekväm hos dig...
Men jag känner mig bara tomt. Ska det vara så?
Mina tankar ar toma och de säger inte mycket för tillfället.
Blir bara förvirrad av mina toma tankar...
Jag borde vara lättad men jag är osäker på vad du tänker och känner...
Jag ville bara vara ärlig mot dig, mot mig, mot oss.
Jag borde vara lättad, nu när du vet, nu när jag har släppt min sten....
Men istället känns det lite tungt och jag är lite osäker...
Uppskattades det?
Jag ville bara vara ärlig och lätta mitt hjärta för jag känner mig bekväm hos dig...
Men jag känner mig bara tomt. Ska det vara så?
Mina tankar ar toma och de säger inte mycket för tillfället.
Blir bara förvirrad av mina toma tankar...
Jag borde vara lättad men jag är osäker på vad du tänker och känner...
Jag ville bara vara ärlig mot dig, mot mig, mot oss.
