Välkommen till verkligheten....?
Det var länge sedan sen sist men jag har nog ingen bra förklaring till varför jag inte har skrivit... Men kanske för att jag brukar vara dålig på det, brist på tid och brist på något roligt eller tråkigt av intresse att skriva om...
För tillfället är jag mitt ute i "ingemansland" känns det som. Idag hade jag min sista lektion, jag har nu bara ett par små saker att ändra och sedan ska jag skicka in min uppsats för slutgiltig bedömning. Jag kände mig tom när jag gick därifrån och det kändes inte så märkvärdigt. Jag vet varken om jag är glad eller ledsen. Och jag vet verkligen inte vad jag ska göra nu... Det är väl precis som texten säger när man går ut från campus under tunneln till ICA, välkommen till verkligheten.
Vad ska jag säga? Tack så mycket vad glad jag blir! Nä inte direkt, det känns vemodigt. För tillfället känns det som vilket slut på en termin som helst. Man lämnar in uppgiften, säger "Ja nu är det dags för sommar!" "Vi ses till hösten, ha det bra!" Men nu? Det blir ingen mer "höst", hösten kommer ju men inte så som jag menar... Studentlivet är slut, och det är dags att stiga in i verkligheten... Utan något sommarjobb, utan något övrigt jobb, bara med en ublinding och sig själv som man ska sälja in till olika företag. Kul, kul, kul....! Det känns som att jag snart är i verkligheten, även om jag inte har någon lust med det. Jag hade varit nöjd och belåten om jag hade haft ett jobb men nu har jag inte det så jag får fortsätta utifrån de förutsättningar jag har och ta mig framåt.
Nu när jag har skrivit av mig den mesta bitterheten och nedstämdheten så ser jag ändå lite ljust på tillvaron. Det ska bli skönt, kanske fel ord, men det skulle vara roligt att få ett jobb men jag kan inte säga att det ska bli skönt att söka jobb. Det blir nog istället en utmaning och jag ser fram emot verkligheten om jag får ett jobb. :)
Ha det bra!
För tillfället är jag mitt ute i "ingemansland" känns det som. Idag hade jag min sista lektion, jag har nu bara ett par små saker att ändra och sedan ska jag skicka in min uppsats för slutgiltig bedömning. Jag kände mig tom när jag gick därifrån och det kändes inte så märkvärdigt. Jag vet varken om jag är glad eller ledsen. Och jag vet verkligen inte vad jag ska göra nu... Det är väl precis som texten säger när man går ut från campus under tunneln till ICA, välkommen till verkligheten.
Vad ska jag säga? Tack så mycket vad glad jag blir! Nä inte direkt, det känns vemodigt. För tillfället känns det som vilket slut på en termin som helst. Man lämnar in uppgiften, säger "Ja nu är det dags för sommar!" "Vi ses till hösten, ha det bra!" Men nu? Det blir ingen mer "höst", hösten kommer ju men inte så som jag menar... Studentlivet är slut, och det är dags att stiga in i verkligheten... Utan något sommarjobb, utan något övrigt jobb, bara med en ublinding och sig själv som man ska sälja in till olika företag. Kul, kul, kul....! Det känns som att jag snart är i verkligheten, även om jag inte har någon lust med det. Jag hade varit nöjd och belåten om jag hade haft ett jobb men nu har jag inte det så jag får fortsätta utifrån de förutsättningar jag har och ta mig framåt.
Nu när jag har skrivit av mig den mesta bitterheten och nedstämdheten så ser jag ändå lite ljust på tillvaron. Det ska bli skönt, kanske fel ord, men det skulle vara roligt att få ett jobb men jag kan inte säga att det ska bli skönt att söka jobb. Det blir nog istället en utmaning och jag ser fram emot verkligheten om jag får ett jobb. :)
Ha det bra!
Kommentarer
Postat av: Mia
Verkligheten är inte så dum den ändå=)Vare sig du har drömjobbet eller ej. Måste lära sig att vara nöjd med vad du har! Lycka till!
Trackback